Caj Westerberg, EN DEN KLARASTE KLANG (2017)

En den klaraste klang är ett urval (1968--2016) ur Caj Westerbergs produktion i översättning från finska av författaren. Av Westerberg har på svenska tidigare utkommit diktboken Mörker och ljung, ntamo 2017.

Caj Westerberg (f. 1946 i Borgå) är en finsk poet. Han debuterade år 1967 och har gett ut 13 diktsamlingar, samtliga skrivna på finska. Han har också översatt till finska både poesi och prosa från svenska, engelska och franska. Westerberg har belönats med prestigefyllda pris för såväl sin poesi som för sina översättningar.

"Den svenska dikten har berikats med en ny poet. Caj Westerberg debuterar på svenska med samma självklara behärskning som allt annat han gjort."
(Michel Ekman, Hufvudstadsbladet 2/xii/17)

"Det finns ett beckettskt drag i Westerbergs utveckling som lyriker. Det handlar inte om mörksyn eller misantropi men om minimalism, sammanpressbar i devisen att mindre är mer. [...]
Många av hans lyriska strategier och mer expansiva motiv har lämpats överbord genom åren, eller slipats ner. Den hårda kärna som är kvar är naturbilden, som gärna också innerst i bilden själv talar om hur den är fångad, om exponeringen. Det handlar ofta om att rabbeenckellskt se och återbörda. Sällan görs det med ett stilleben, fotografiskt eller ens frammålat, även om han kan utvinna mycket ur frusna bilder. [...] Westerberg har aldrig varit en som släggar fram sin lyrik så där som en Diktonius, men han kan skapa samma starka formatspänning mellan bilderna som en Diktonius kunde, i sitt mottagliga, öppna modus. Diktonius kunde komprimera fixstjärna och martall i samma bildseende, eller se en nyfödd nebulosa i varats pärtkorg. Hos Westerberg rensas bär [...]. 
Avslutningsvis har läsaren en undran gällande ataraxi. Kan det ha fallit ur poetens minne att han uppenbarligen hade skrivit poesi ur ataraktiskt perspektiv redan ett kvartssekel innan han hade ett namn att sätta på saken? Säkert inte. Ofta infinner sig filosofisk nomenklatur långsamt och motvilligt. Och en poet med öppet och ostört sinne ska väl kunna skriva själv, semantiskt obelastad."
(Clas Zilliacus, Nya Argus 9/18)